Den rikaste mannen i Babylon

Jag har nyss läst ut en gammal goding, med betoning på gammal. Den rikaste mannen i Babylon är titeln på George S. Clasons bok från 1926, alltså snart 100 år sedan. Det här är en klassiker som många refererar till och som inte är som alla andra böcker inom finanslitteraturen. Boken består av flertalet korta historier om rika personer i staden Babylon för tusentals år sen när staden var en maktfaktor i Mellanöstern. Genom historierna får man lära sig några grundläggande tips för att blir rik, framgångsrik och skuldfri.

Boken kan säkert ses som mossig och tråkig av somliga, men jag gillade den. Det var särskilt en berättelse som på något sätt rörde mig till och med. En ung man levde bara för sig själv och sina egna nöjen. Han konsumerade mycket och lånade ofta till konsumtionen. I början gick det bra, men efterhand klarade han inte av att betala lånen. Då situationen blev ohållbar flydde han Babylon. I främmande land blev han en misslyckad rövare och sen såld som slav. Efter att ha levt som slav ett tag får han insikten att han varit en slav hela tiden. Han kan aldrig bli en fri och respekterad man så länge han har obetalda skulder. Han lyckas fly slaveriet och beger sig tillbaka till Babylon, fast besluten om att göra rätt för sig. Väl i Babylon träffar han alla sina fordringsägare för att göra upp en plan för återbetalning. Av allt han tjänar ska han betala sig själv 10 %, det är pengar för framtiden. 70 % ska gå till mat, hem och hushåll. Resterande 20 % ska fördelas jämnt till alla fordringsägare. Sakta men säkert betalar han av alla sina skulder på detta sätt och blir sedan både fri på riktigt och en rik och framgångsrik man. 

Jag vet inte vad som rörde mig så med just den berättelsen, men det kanske var hoppfullheten. Att läsa om den glädjen som uppstår när man tar tag i sitt liv och börjar betala av sina skulder istället för att hela tiden skapa nya skulder och sticka huvudet i sanden. Det här känner vi ju igen från Lyxfällan, att man blundar för ens beteende som går ut över andra och i slutändan blir ohållbart. Sen tycker jag att det var en rätt bra idé det där med att leva på 70 % av inkomsterna och antingen spara resten eller betala av skulderna. 70 % kan man leva rätt gott på, man behöver inte bränna 100 % varje månad.