På jakt

Eftersom jag nyligen kickat ut två innehav ur portföljen känns det lite tomt därinne. Jag har ju bara 21 bolag i min svenska portfölj! Jag skämtar naturligtvis lite grann, men jag är sugen på att plocka in ett nytt bolag. Under åren har jag skapat flertalet bevakningslistor med potentiella kandidater. Jag känner att jag nog borde rensa en del i dem, många är inte aktuella längre. Helst vill jag ha ett bolag som är verksam i en branch som jag inte har i min portfölj.

Av de tio branscher som bolagen är indelade i äger jag inte något bolag inom kraftförsörjning, energi och hälsovård. Inom kraftförsörjning finns det endast fyra bolag på Stockholmsbörsen och First North och bara ett av dem ger utdelning. Skånska Energi B är listat på First North och har en direktavkastning på runt 3,5 %. Detta bolag saknar dock allt jag letar efter hos en potentiell kandidat för portföljen så kraftförsörjning är nog en bransch som kommer att lysa med sin frånvaro i portföljen även framöver.

I kategorin energi finns det åtminstone några fler bolag, hela nitton stycken, men bara två som delar ut, Eolus Vind B och Tethys Oil. Samma sak här dock, inga kanoner direkt. Oljebolag går också bort direkt, det är inget som jag vill beblanda mig med. Då återstår endast branschen hälsovård.

Hälsovårdsbolagen är många och det är en väldigt brokig skara. Många delar också ut, även om det inte är någon bra direktavkastning, förutom Dedicare och AstraZeneca. Ingen av dem är dock aktuella för min portfölj. Därför har jag tittat på bolagen som har ganska låg direktavkastning. När direktavkastningen inte är så hög är utdelningstillväxten och kursutvecklingen viktigare. En genomgång av kandidaterna visar att Biotage har det som krävs. Det är ett företag som växer så det knakar och har en positiv utdelningshistorik. Om det uppstår ett hyfsat köpläge kommer jag att ta position i bolaget.

God afton, Herr Wallenberg

Dags för en ny bokrecension! Jag har läst boken Wallenberg - Ett familjeimperium av Gunnar Wetterberg. Precis som med min förra bok som jag recenserade så har denna också några år på nacken. I detta fall gör det dock inte så mycket eftersom Wetterberg har valt att beskriva familjen Wallenberg från dynastins grundare André Oscars förehavanden i mitten på 1800-talet fram till Marcus jr död 1982.

Innan jag började läsa boken hade jag naturligtvis hört talas om Wallenbergarna och visste att de har och har haft en viktig ställning i svenskt näringsliv under flera generationer. Dock hade jag ingen aning om vilken unik position de har haft i det svenska samhället och vilken enorm påverkan de har haft på näringslivet men också på politiken och forskning med mera. 

Familjeimperiet, som Wetterberg kallar det, skapades alltså av André Oscar Wallenberg. Han grundade 1856 Stockholms Enskilda Bank, det som idag är SEB (Skandinaviska Enskilda Banken efter samgåendet 1972 med Skandinaviska Banken). A.O. Wallenberg hjälpte till att skapa det moderna bankväsendet i Sverige och finansierade uppstarten av bolaget som sedermera fick namnet Atlas Copco. Redan 1878-79 var det dock nära att Stockholms Enskilda Bank gick i graven efter en finanskris som drabbade banken hårt. Den räddades dock av svenska staten i slutändan. Krisen satt dock djupa spår i släktens medvetande och gjorde att de var betydligt försiktigare med sina investeringar framgent, vilket räddade dem i senare kriser när andra föll.

Andra generationen utgjordes av sönerna Knut Agathon och Marcus sr. A.O. Wallenberg hade 21 barn (!), men bara dessa två fick förtroendet att leda familjens företag. Knut och Marcus sr utökade familjens sfär genom att investera i industriföretag och så kallade snilleföretag som AB Separator (senare Alfa Laval). Genom deras investeringar fick de viktiga poster inom företag som SKF, ASEA (nuvarande ABB) och Atlas (Atlas Copco) och hade starkt inflytande över företagens utveckling. Genom familjens investmentbolag Providentia och Investor utövades ytterligare makt. Knut var under första världskriget svensk utrikesminister och bildade stiftelsen Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse som länge var viktig för svensk forskning.


Knut och Marcus sr hängde kvar länge och tredje generationen var i 40-års åldern när de fick ta över. Marcus sr söner Jacob och Marcus jr tog över stafettpinnen. Även Jacob och Marcus jr var mycket engagerade i svensk utrikes- och handelspolitik under andra världskriget. De var dock långt i från goda vänner med varandra och var oense om det mesta. Under efterkrigstiden expanderade den svenska industrin kraftigt och med den även Wallenbergarnas position. Listan är lång med företag som de varit engagerade i, t ex Ericsson, SAAB och Astra (AstraZeneca). 

Boken är en nådig lunta, med detaljerade beskrivningar av familjens förehavanden under åren. Jag tyckte det var spännande att läsa om dagens kända industriföretags ursprung och hur Wallenbergarna var instrumentala i deras utveckling. Det finns ingen annan familj som haft ett sådant inflytande, under så lång tid, på det svenska samhället som Wallenbergarna. Frågan är om det kommer fortsätta så. Just nu är det femte generationen som styr skutan och åtminstone jag ser ingen pågående stagnation. Boken fokuserar väldigt mycket på männen i familjen, kvinnorna nämns knappt. Tyvärr har det varit så från början att det var männen som skulle ta över, medan döttrarna skulle giftas bort. Onekligen verkar det som att detta fortfarande gäller, fem generationer senare.

Jag tycker verkligen du borde läsa boken om du vill veta mer om familjen Wallenberg, Investor och alla de företag som de har varit involverade i under Sveriges industrialisering och fram till nutid. Jag kan ju lägga till att inläggets titel är namnet på en svensk film om Raoul Wallenberg, som räddade tiotusentals ungerska judar under andra världskriget. Även om han aldrig hade någon roll inom familjens affärer så är han nog den mest välkände Wallenbergaren.